Extremskidåkning

8000 meter över havet

Mount Everest. K2. Kanchenjunga. Peak Somoni. Världens högsta berg lockar inte bara klättrare utan också skidåkare. Att på skidor kasta sig utför snötäckta backar med en 60-gradig vinkel är ett äventyr. Farter upp till 70 – 80 km/tim och i en delvis okänd terräng kräver både kropp och psyke av stål. Just farten i extremskidåkning behöver inte vara viktigast, utan backarna ska vara långa och opreparerade och mellan 45 och 70 graders vinkel. Att ta sig an dessa backar innebär mycket förberedelse. Själva expeditionen och klättringen uppför berget tar ett par månader. Ett åk från 8000 meters höjd tar sedan flera timmar att genomföra med pauser. Det är så energikrävande att fyra-fem svängar motsvarar ungefär en kilometers vanlig nedförsåkning. Extremsporter är samlingsnamn på sporter som är extremt konditionskrävande och ofta riskfyllda. Det är olika fysiska aktiviteter där kroppen ges en riktig adrenalinkick. Extremskidåkning är en sådan sport, liksom till exempel bergsklättring, fallskärmshoppning, forspaddling och parkour.

Le ski extrême

Pionjären inom extremskidåkning är den schweiziska skidåkaren Sylvan Saudan. De fransk-italiensk-schweiziska alperna ansågs vara omöjliga att skida nedför. År 1967 trotsade Saudan de 4500 meter höga bergen i en ny stil som kom att kallas ”vindrutetorkaren”. Därefter rev han av flera 8000-meterstoppar i Himalaya. Le ski extrême – extremskidåkning – myntades nu som begrepp. 1970-talet blev extremskidåkningens gyllene decennium. Flera franska skidåkare, som Jean-Marc Boivin, Anselme Baud och Patrick Vallencant, utvecklade sporten. Bouvin utmanade Matterhorns 60-gradiga backar. Baud och Vallencant filmades när de susade nedför Anderna i en vinkel av 65 grader. Även om snabbheten i extremskidåkning inte är det viktigaste, är farten ändå en del av tjusningen. Japanen Yuichiro Miura var under 1970-talet en föregångare till den nutida fartskidsporten speedskiing, ”Den flygande kilometern”. Miura åkte så fort nedför Mount Everest att han behövde fallskärm för att bromsa farten. Att terrängen och underlaget är okänt är en del av utmaningen. För Miura höll det på att gå illa. På Mount Everest åkte han på en sten. Han gled nedåt i flera hundra meter och precis innan en djup glaciärspricka fick hanstopp på skidorna.

Le ski extrême

Livsfara

Extremskidåkning, liksom andra extremsporter, innebär ibland livsfara. Flera personer dör eller skadas varje år. Faller omkull i höga hastigheter, åker nedför stup, utlöser en lavin. Jean-Marc Boivin dog i en olycka när han utförde så kallade Base jump. Patrick Vallencant dog i en klättringsolycka. Fredric Eriksson var en svensk extremskidåkare som under början av 2000-talet åkt nedför några av världens högsta berg som Dhaulagiri (8187 m) och Kangchenjunga (8586 m) i Himalaya. År 2010 utmanade han, som förste svensk, det svårtillgängliga K2. Tyvärr dog han efter ett fall på nära 1000 meter.

Grenar och tävlingar

Sporten har knoppat av sig i flera subkategorier såsom speedskiing och slope style. Hastighetsrekordet i speedskiing innehas av italienaren Ivan Origone med 255 kilometer i timmen. Han accelererar från 0-200 km/h på 5,5 sekunder, vilket är snabbare än till exempel en Bugatti Chiron. I slope style angriper man en hinderbana med åkning, hopp och skruvar. Freestyle är numera en OS-gren med olika moment som puckelpist, half pipe, skicross och big air. I Aspen, USA, har man varje år ”extremvintersporternas VM”, X Games. Där tävlar man i skidåkning, snowboard och snöskoter. Extremskidåkning ökar i intresse och numera är det inte bara proffs som utövar sporten, utan även glada amatörer.

 

Comments are closed.